Jessica Kans

I dag är de en såndär dag då allt bara har känts helt jävla meningslöst. Allt har blivit så fel. Har varken haft lusten eller orken till att göra något alls. 
I morse var jag på den där "jävla" föreläsningen, men jag orkade inte vara kvar så jag åkte när de var dags för lunch.
Eftersom att det var ett tag kvar tills jag skulle åka och jobba så åkte jag "hem" (till Niklas), för att absolut inte göra något alls. Försökte sova, men de gick inte. Alldeles för många tankar i huvudet som snurrar runt. 

Så nu sitter jag här, på jobbet. Alla barnen har gått och lagt sig och jag är ensam kvar vaken. Hemskt. Jag orkar inte med att vara själv. Och speciellt inte i det här jävla huset. 
Hade tänkt att skriva om spökerierna, men tror det är bäst att ta det en annan dag för annars kommer jag bara skrämma upp mig själv.
 
Nu får det räcka. 


Niklas, tack för att du är en i mitt liv, eller rättare sagt, Du är mitt liv. Skulle aldrig klara av att vara utan dig. Jag har verkligen förståt uttrycket "Varje sekund känns som en evighet utan dig" sen jag träffade dig! 
Kan inte tänka mig ett liv utan dig. 
Ge mig morgondagen så att jag kan ligga i sängen med dig igen! Vill inte vara ensam. 
<3   

Du bär på en sorg som du inte kan kontrollera.
Du döljer den bra med din fasad
men en person som kan träffa din svaga punkt
kan få dig att falla som en korthus.