nikotinsuget.

Yes, ännu en kväll/natt på jobbet.
Brukarens mamma har varit hit en sväng nyss, så ybersöt, snäll och fantastisk. En såndär mamma som man själv önskar att man kommer att bli. En riktigt kramgo och härlig person. Kan tänka mig att hon är en riktig bullmamma! :) UNDERBART!

Igår kväll så blev jag så akutsugen på en Gorby's pirog, så jag trodde jag skulle smälla av! haha. Skulle verkligen kunna ge vad som helst om någon hade kunnat lämna en utanför dörren! MUMS!
Så i dag när jag hade "rast" så fick jag lov att åka och köpa två st, hihi. En har jag redan ätit upp och den andra ligger kvar i frysen och skriker på mig!
Alltså det är lustigt hur alla hormoner ställer till allt, bara för att man bär på en till människa.
Jag är "bara" i vecka 12 och har redan gått igenom några matmanier. I början så var jag heltfrälst i chips och dipp, mums. Kunde äta hur mycket som helst. Haha.
Mjölk kan jag inte dricka överhuvudtaget längre, går inte alls för sig! Blir helt spyfärdig av bara lukten och sen när man ser hur möjlken rinner från förpackningen till glaset, DET ÄR HEMSKT! Ja herregud. :)

Lite mer som har förändras under tiden jag har vetat om bebisen är att jag har helt slutat röka, och jag känner mig stolt! :D Men nikotinsuget finns där, det ska gudarna veta. Tänk att bara få sitta ute på ballkongen och tända en cigg och njuta av den i lugn och ro. Åh.. Speciellt när de är såna här sköna sommarkvällar som de är idag..
Fast visst, ,måste faktiskt erkänna att jag någon gång har fuskat, när jag har varit med Jimmie eller Amanda. Då är det svårt att hålla sig. De är som om hjärnan har ställt in sig på att "då ska jag bli sugen, bara för att jag är med någon av dom". Jag vet att det absolut inte är bra att röka, men kan ju säga att det är så lite jag röker när jag väl gör det, max några blås. Fast det var en gång, när jag var med Amanda en dag, och vi båda var upprörda för olika saker, då fick jag en HEL cigg av henne, och herregud. VILKEN NIKOKICK!!! Shit. haha. Och då hade jag kanske hållt upp i två veckor bara. Tänk vad snabbt det går.
Men jag är ändå glad att jag slipper den där skiten, tänk när jag började jobba i sommras. Och efter två timmar var man så himla röksugen att man inte visste vart man skulle ta vägen. Så de är ju bra, det har ju lättat upp som fan i ens arbete när jag sluta röka.

Nej nu skriker pirogen efter mig! :)

Take Care.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0